Monday, September 18, 2006

Små lovikkor


Här är nu så kallt på morgnarna att jag skulle behöva vantar när jag går ut med Lisa. Sedan efter lunchtid kan jag sitta ute i kortärmat och sticka! Dessa små vantar är givetvis till barnbarnen. Pagoden den blir en följetong. Så är det när man inte läser beskvrivningen och ser sig för. Jag har bara stickat på på andra framstycket och upptäckte plötsligt att jag får fel färg på ena änden. Jag har glömt att avmaska på ärmen. Ja, så får jag sticka tillbaka sådär ett 30-tal varv!

Men skall man deppa så kan det lika gärna vara med bravur. Gårdagskvällen var en sorgens och tragedins kväll. Jag tänker på valresultat förstås. Undrar hur lång tid det tar innan moraset sätter igång?

Tur att vi har hockeyn att se fram emot. På torsdag gäller det för första matchen i Swedbank Arena. Om jag är på plats? Självklart. Men först skall vi ha stickcafé i morgon kväll.

Nu skall jag följa Kajsa till sjukgymnasten. Själv borde jag också gå dit. Nacken är helt upp och ned och jag är yr som ett fyllo. Mycket obehagligt. Sluta sticka? Aldrig. Ibland är hämnden ljuv. Om kroppen djävlas med mig får jag lust att djävlas tillbaka...Posted by Picasa

3 comments:

Bim said...

Pip!
Sticka bakåt långsamt, långsamt... Sticka annat framåt långsamt, långsamt, :). Ja, så känns det som om det trots allt går framöver, eller??? :p
Hrm, valet ska vi tala tyst om, basta... ;) Fyra år numera, så vi får väl se vad som händer, puh... Men, tur nog har vi rätt här, hihihi... Hur det blev i resten, ja... kan de hålla sams trots allt samarbete???
Hm, ja... nu tar vi oss an hockeyn... hockey, hockey, hockey... ;)... Nya tröjor för iår, och undrar om de byter namn på arenan också, hihihi...
Må så gott... värmländska på G... kramis...
Sjöbackas blogg

Strumpstickan said...

Vilken härlig krämvit färg på garnet, ser fint ut!

marianne said...

så söta vantar, o vilka härliga kantareller, o vilken fin bok o vilken söt flicka